Ridsport är ju en farligsport så det finns ju alltid tankar om vad som kan hända.

Jag har redan vart med om en ridolycka som kunde slutat väldigtväldigtväldigt illa, nu var det bara väldigt illa om du frågar mig.

Man ska ju aldrig tänka på sånna saker men man har alltid dom tankarna i bakhuvudet om vad som kan hända.

Jag bröt min arm på 3 olika ställen och läkarna visste inte om jag skulle få tillbaka känseln eller rörligheten i armen, och kan man inte känna eller röra så ska ju inte armen sitta där, om ni förstår vad jag menar..

Jag hade väldigt tur, jag har känsel men inte full rörlighet. Jag kan inte dra ut armen helt utan det tar stopp på ett visst ställe.

Visst, självklart är det något jag kan leva men, jag har ju inget val! Men helst hade jag velat kunna sträcka ut den helt och hållet, men ändå är jag glad att det inte blev värre skador.

Det här hände 28 Augusti 2007 och ingen förändring har hänt sen dess, jag gick hos en sjukgymast i 2-3 månader och tränade den och litesånt.. Jag satt hemma på kvällarna och tränade armen så att jag skulle kunna sträcka ut den liiiiite till och satt och tröck på en gummiboll så jag arbetar muskelrna.

Jag hade gips i 4 veckor, och sen eftersom jag hade en spik i armen så fick jag gå med tjock badage runt det i 2 veckor sen var det dags att dra ut den där jädrans spiken, och tror ni man får bedövning? Svar NEJ!

Tänk er att ni har en spik som sitter fast i skelettet och någon tar fram en tång och ska dra ut den, och du har ingen bedövning.

Glömmer aldrig känslan, fy!

Det kändes som han drog i flera minuter vilket han säkert gjorde haha!

Sedan bad han om ursäkt, han trodde inte den skulle sitta så hårt, TRODDE?!?!