Känner ni igen den där känslan när man är jätteglad ena sekunden och i nästa så är man jätte nere?

 

Eller det är väl kanske en vardagskänsla för de flesta tonåringar.

Ibland kan jag te.x känna hur glad jag är, av så små anledningar och men även känna mig jättenere av så små anledningar också, det är inte alltid lätt.

 

Man ska inte grubbla på småsaker, det gör det oftast värre om man känner sig nere. Fast det är väl inte heller så himla lätt att bara stänga av ibland, vilket suger att man inte kan göra det.

 

När jag är ledsen så stänger jag oftast ute alla, har 1 eller 2 som jag pratar ut om det med, behöver verkligen inte vara någon big deal. Te.x något jag grubblar på eller liknande. Kan vara bra att ha någon att prata om liksom. Men även så är det så att jag inte tycker om att prata allt för mycket om mig själv, det känns liksom som man drar ner andra samtidigt, eller alltså att man lämnar en tråkig och ledsam bubbla runt allt.. Typ.

 

När jag är glad så vill jag gärna dela med mig av det, vill sprida glädje!

Skulle kunna gå och krama alla i min omgivning.. Nej men typ, haha.